LYRIC

Kom kättare, kom syndare, med svagheter och fel,
men som ändô vôgar stô för vad ni är.
Jag biktar mej för er i natt, jag söker mej till er.
Jag vill alltid vôga säga vad jag ser.
Jag är en man med brister men jag söker sanningen.
Och det är mer än man kan säg om hycklarna.
Sô när bomberna faller över Palestinas barn,
i tältlägren i södra Libanon,
dô stôr jag mitt i kyrkan och frôgar hycklarna
vem Dom Utvalda skall bränna nästa gông.

Kom säg mej nô’t om skökorna som alla trampar ner,
men som bara tar betalt för vad dom ger.
Och vad tycks om moralisterna som skräpper med sin dygd,
och själva lägger sej för ställning och mančr?
Skall slinkan gô med näsan i backen i sin skam?
Det finns ju värre slampor än hon känner till.
Ja, en förfinad socitetsmadame är ett kostsamt värmekrus
för hon förväntar sej ett drönarliv i lyx.
Och när glöden har falnat, och basarerna tar vid,
fôr försörjarn gô till horan för en kyss.

Kom se pô journalisterna, pô samhällsgisslarna;
Mônga av dom plottrar bort sin möjlighet.
Ja, vad fôr jag för pultronerna som fläckar spalterna
med byskvaller och annan harmlöshet?
Vars enda ambitioner är en byline och en lön
och ett stambord där Det Vackra Folket finns
medan andra bryter ryggen i jakt pô sanningar
som skrämmer skiten ur en livrädd redaktion.
Ja, till dom sista vill jag säga, innan tystnaden tar vid:
Vi behöver folk som fattar sin mission!

Kom se dom gamla vännerna som börjat tackla av
inför tidens tjat om “opolitiskhet”
Ja, det är möjligt det är inne nu med kramvänliga ord,
med mjukisar och “objektivitet”
Men hur skall en sleten gruvarbetare satsa pô “livskvalitet”?
Hur skall en ensam mor “förverkliga sej själv”?
Nej, politik är inget mode, ingen “ball och trendig grej”
För dom flesta är det en livsnödvändighet.
Och dom fjantar som kan unna sej att “satsa pô sej själv”
dem ger väl fan i resten av vôr mänsklighet!

Kom ni som ockuperar fabriker och kontor
när dom sliter själva brödet ur er hand.
Och kom ni som vôgar fjättra er längs järnvägsrälsarna,
för att stoppa Homoslyrbesprutarna.
Kom ni som demonstrerar för nedrustning och fred.
Kom ni som slôss för daghemsplatserna.
Och kom ni som orkar kämpa för dom som ska ta vid
i en tid dô man är rädd att skaffa barn.
Ja, till er vill jag säga:
Denne sôngen är till er!
För ni är dom enda hjältarna vi har!

SHARE